Ojj ojj ojj vad tiden gick fort!

Mmmm.. Så var de höst... Nyss va de vår.. Otroligt vad tid kan rusa och ibland stå helt stilla. Känns som tid är mer en upplevelse än ett faktum. Ibland hinner man ingen ting, en annan gång biter man på naglarna och undrar hur klockan kan gå så sakta.. I våras började tiden att rusa iväg som det skenande tåget, nu har det äntligen saktatin och stannat vid en station. Hösten.. Tiden före vilan..
Höst är verkligen en förberedelse för den stundande viloperioden.. Först sprakar det till efter den dval liknande sensommaren i ett sissta försök att få ut det mesta av det som finns kvar. En kraftansträngning i färgprakt för att påvisa den förunderliga styrka som finns i naturens fenomen om att leva, dö och återuppstå.. Tänker alltid på texten i ni vet, "Den blomster tid nu kommer".. Förta versen beskriver allt, livet, det är så det är. Vi kommer och går, men från oss kommer nytt liv och när vi försvinner tar andra över men inget tar slut, det bara fortsätter i evighet, vidare, utan tilsynnes något framtida mål.. Snarare som ett syfte att bara finnas till, existera som en snurrande organism i universum. Ett för evigt rullande projekt som ibland byter form men som lever vidare genom de tre magiska komponenterna.. Födas, leva, dö.. I processen stoppar man in förökning, antingen genom återupplivning av samma planta eller så ger man världen ett frö som gåva och skapar nytt liv. Mmmm så filofofiskt djupt det blev. kan bero på att jag inte fått uttrycka mina funderingar på så länge.. Har inte haft ro..
Men nu sitter vi här med hösten utanför våra fönster, vi är i full gång med processen, vägen mot vila, vägen mot mörker och lugn, vägen mot kullmen då allt ska läggas ner och sen återuppstå i februari mars så där.. För visst följer vi med i cykeln, iaf jag, min livsstämning gungar i samma stämning som träden utanför. Just nu tappar de blad och blir kala och trista, jag tappar hår och känner mig sliten och grå. Dom drar in sina grenar, samlar saften i stammar och rötter, kopplar ner, stänger av och går in i sig själva, som i dvala. Jag känner mig trött, en känsla av vitaminbrist enda ut i fingertopparna, vill trappa ner, samla ihop, ställa in, bunkra, tända ljus och sitta inne.. Bara softa och krypa långt ner i soffan... Mmmm man e rätt lika, träden allltså.. Så ta det lungnt med motorsågen på träden för dom lever.. Hehehe..

Lisa-Matilda

Stundande sommarkänsla..

Vad hände egentligen.. Vittsippsbackar o blåsippor, musöron o videkvistar.. Vart tog dom vägen?

Jag såg dom bara här om dagen men nu är dom borta.. Ser midsommarblomster, syren o äppelträd i blom.. Naturens under i chockartad prakt som sällan skådats... Nu går den över i prunkande grönska i en slutlig final av färgprakt. Tiden då allt som varit dött återuppstår o visar världen att än finns de hopp.

Våren, en tid av framtidstro och drömmar.. Känner att livsglädjen kommer tillbaka med värmen o solen, ett levnadsglatt rus som sprider ljus i tillvaron.. Känner mig full av kärlek o förtröstan till allt som doftar liv. Brisen är ljum, kvällarna ljusa, morgonen full av kvitter. Världen sjuder av liv, sprudlande hoppfullt liv.. Vad mer kan en vintertrött själ önska sig? Att tiden stod stilla! Herre ge mig mer tid.. Vill stanna här och njuta.. Känna värmen smeka mina bara armar, vila i de gröna havet av frodigt gräs som täcker den bara jorden, se himlens blå vindar och smälta den sprudlande känslan av evigt liv.. Få förunnat, att njuta av naturens förunderliga storhet..

Blommande perenner i Lunden den gröna... Trollsk lummighet i skymninslandet..

Tiden rusar när tåget går..

Vad var det som hände egentligen? Vintern ville aldrig släppa taget om oss här i vid roslagskusten. Kallt o jävligt enda tills idag.. Nu kom värmen, den riktiga vårvärmen och med den stormen... Hinner ingenting... Tiden bara rusar iväg och man kan ju inte jobba mer än 16 timmar per dygn, hur man än försöker. Jag har nämligen försökt och det håller ett tag men sen börjar det gå utför... Utan att veta vad som hände har våren försvunnit och sommaren står för dörren, syrenen har blommat och skolorna har slutat och själv står man där och undrar när gick tåget? Va jag med på tåget eller blev jag bara överkörd av det.. Man undrar ibland? Upps nu kom en kompis? Lägger till lite mer om ett
tag..
Senare...
Vart var vi?
Har röjt o städat, rivit och rört om, startat tusen projekt i hopp om att dagarna kanske ska bli 36timmarsdygn istället för 24. Jag e en obotlig tidsoptimist, fråga mina vänner, dom bara skakar på huvudet nu förtiden... Men jag tänker alltid att om 1/3 blir klar är jag nöjd. Tyvärr är den 1/3 rätt stor så det blir svårt att hinna med.. I år har jag byggt nya väggar inne och möblerat om i hela växthuset, älskar att vara en snickare i blåställ, har en viss talang för ständig ommöblering. Saker ser så olika ut i olika miljöer vilket gör attt jag inte kan låta bli att alltid röra runt och skapa nya platser för själen att beundra..

För tillfället har vi rivit hela gamla uteträdgården och håller på att dela in den i vårt nya koncept miljöverkstan.. Tyvärr har säsongen startat och vi ligger efter, tiden rusar och jag får ett nervsammanbrott.. Världens bästa tidsoptimist, världens galnaste projektfantast....
Vad hände egentligen, tåget rusar, behöver en station, kan man kliva av vid valborg eller e det försent... Tid, kan stå stilla och rusa fortare än fortast....
Våren kom idag, stressen tog över idag, tiden försvann idag och jag undrar vilket tåg vintern tog? Jag sitter på det som stannar först till midsommar...

Påsken kommer med färg åt törstande själar...

Man blir helt galen när man äntligen får se lite färg igen. Var till Partihallarna, shoppade loss i färgprakt och packade bilen full av vår. Vår så in åt skogen, man vill bara lägga sig ned bland allt grönskande och färgsprakande och suga in känslan av nyutsprunget liv.. För det är nog det som lockar och sätter fart på oss, törsten efter liv när allting varit dött, sig solen strålar närma och allt blir åter fött...

Ja vet att det snöat, men ävenfast dom vita flingorna singlar ned så hör man våren. Den sitter där i trädtopparna och sjunger, sjunger om våren, sjunger om ljuset. Kvittrande sjungande vår. det luktar vår också, svaga doftstråk av smältande snö, savande björkar, blottande jordfläckar, tackdropp och vattenpölar...

Juvliga, fagra vår, kom till oss med törstande hjärtan, smek våra kroppar, läk våra sår.. Väck alla sinnen, skrik allas namn, ge oss den känslan och slut oss i din famn. Öppna din dörr om du kan, för endast vår känsla
är sann...

Vi får njuta av kaskader i gult, orange, rosa, rött och blått i en salig blandning i äkta påskanda.. Måste bara visa hur fantastiskt det är att jobba med miljöverkstan kolla in dessa före och efter bilder..

Tåget har lämnat station!

Nu börjar det, nu drar tåget igång... Först känns det trögt och segt men sen kommer det rullandes som ett äkta ånglok i tuggande, visslande, tragglande takt ut från stallarna. Just nu står det på perrongen i väntan på att alla ska stiga på. Regnet har öst ner, droppandes, smattrandes på rutorna. Hela huset täcks av gråmålnig imma som bara solen kan förringa, förskingra, hör fyrvaktarens klocka ringa... Skärgård så romantiskt, dropp, dropp, kallt.. Vart tog solen vägen? Men det finns solsken bland regntunga skyar.. Guldgula primulor, dubbla påskliljor, vajande påskris i orange, vitt och gult. Hela växthuset böljar i färger av solsken, iaf första delen, miljöverkstan har startat ett skapande kaos i resten av växthuset. Miljöverkstan sjuder av inspiration medans Matilda stressar upp sig för allt som inte hinner bli klart. Vad ska kunderna tycka? Kaos är början till förändring, startandet av processen, i kaoset finner vi det otänkbara, ordningen.. Det blir nog bra det där säger jag men vem ligger sömlös på nätterna och funderar på hur tiden ska räcka till?? Jag...

Det finns fler solar i min butik, min rara vän och kollega Linda, hon gör att det känns bättre då det känns sämre, hon får mig att se saker jag aldrig sett, ger mig perspektiv på arbetet och humor i all min egen skit. Tack för att du finns och står ut med mig, Chefen, den odräglige... Nio rum och kök du vet,OBS internt skämt.

Dax för sängen innan jag dör av trötthet:)

Vintervilan är över in med friskluft!

Jag kan se ljuset efter storstädningstagen...
Det har varit en trevlig resa i kaserandets tecken. Släng, släng, släng har varit slagord som klingat i takt med den sprakande vårbrasan som slukar allt. Elda, sååå befriande. Tänk om det var bra att elda upp vad som helst... men miljön min vänn, tänk på miljön... Ibland kommer en del plastbitar med i någon gammal förpackning och hu va det luktar, inte bra någonstans men elda är skönt. Elden tar gammal energi, äter upp den, förstör, förgör, förbrukar, förfinar, förskönar. I flammorna försvinner det förflutna, går upp i rök, förvandlas till något nytt, formbara energier, skapande krafter. Allt dött ska åter uppstå, ljuset kommer tillbaka, efter regn kommer sol och så fortsätter det, i evigheternas eviget. Energi är lösningen, så enkelt, den bara finns där, cirkulerar, vibrerar, ständigt flytande, runt, vidare, tillbaka och ut igen. Oändligt med ren energi... Tillfångatagen och instängd energi går en sakta död tillmötes. Energi vill brinna, virvla, skratta och tumla runt men den behöver silas, skiljas och splälkas för att inte rusa iväg i galna vindbyar och riva ned allt i dess osynliga väg... Städning efter en vintervila är som att ge tillbaka den förbrukade energin till jorden för att tacksamt tacka för lånet och sedan önska sig ny i mån av plats. Offrar man allt det gammla, låter elden äta, kommer askan, ur mörkret blir ljuset och det lyser i hörnen och in bjuder vi det nya.. Med ljuset kommer.... Med ljuset finns... Med ljuset ska vi inspireras..- Med ljuset vinner vi kampen mot mörkret och allt blir åter fött.... Precis så var det, när vi städade....
Ur skiten fann vi vår kreativitet och såg på gammalt som nytt. Vi blev redo för att ta in den nya energin... Se på resultatet:) OjjOjjOjj det är en dag imorgon också.. Gäsp? Godnatt och tack för allt som jag fått och kommer att få...
Njut av vårskyltningen i jordensfärger.. Fröer, groddar, grenar..

Känn känslan av slottsträdgården... Mystiken...

En dag i städningens tecken...

En ny dag på växthuset..

Trots snöandet har vi hållt skenet uppe och startat den stora vårröjningen i växthuset. Bara två veckor kvar till premiär! Man undrar igen hur vi ska hinna men när man väl sätter fart så går det fortare än vad känslan sa oss. Vi kasta ut allt från lagret, plocka upp nelson och weibulls, installerade saker i den nya verkstadsboden, städa personalrummet. Städning står högt på schemat efter vintervilan... Det behövs, vi har haft gäster under vintern, små söta saker som tyvärr är rätt äckliga och skiter över allt, helt utan hyvs. Några av gästerna hade smakat på det förbjudna giftet och fått träffa St Per vid porten, vi ber för deras förgiftade själar och tackar nelson för den goda smaken.. Det finns andra kompisar som gärna övervintrar i vårt växthus, flerbenta smala saker med feta runda kroppar. Kan vara vackra och i olika färger men vanligast är brunt. Dom lägger ägg som de vaktar, många är vi som är rädda för dessa nyttiga men mindre gosiga smådjur. Har även där tagit livet av några varelser och ber så hemskt mycket om ursäkt för min oförsiktighet i städruset...

Men bland soporna och rensningen finns bedårande vårtecken och saker som tittat fram, kanske något förtidigt i år, värmen lurar inte bara mig på vårkänslor utan växterna lockas ur sin sköna dvala, skjuter upp små gröna hopp lite här och där i krukor rabatter. Man gör fynd i det vi trodde varit dött som nu väckts till liv och visar att naturens krafter är starkare än den tjockaste asfalt och mer trofast och trogen än de bästa av vänner.. Varje vår kommer med hopp..

Har inte vågat lyfta på bubbelplasten som skyddar perennerna. Jag misstänker att det kan var lite för tidigt, vinterväven har skyddat deras frusna rötter, lite ljus skulle nog bara göra dem gott, eller? Eller inte... En viss felberäkning av vintern kan kosta oss fuktskador under duken, fanns vattenfyllda pölar i lådorna, luftning skulle nog inte skada men sönderfrysning kan bli straffet för förtidig avtäckning. Vi vill ju bevara liv och motverka död och förintelse även om vissa måste offras för att andra ska överleva. Alla klarar inte en svår vinter med temperaturväxlingar men de övelevande som kommer fram på andra sidan kan vara känsliga för ljuset och dö av en överdos solsken... Livet är skört och bräckligt samtidigt som det är starkt och segt. Naturen är motsägelsefull och förvirrande men ger trygghet och återkommande struktur, förändring... Förändring, nya faser, nytt liv, nytt hopp... Liv och död.. Städa ut vintern för att kunna ta in våren, kanske solsken imorgon, snön ska smälta, för vi städar och tiden rinner iväg med smältvattnet...

Det gäller att städa med förnuft och inte dra iväg för fort, döda växter kan inehålla liv, friska fläktar, nya vindar men se upp för fallgroppar och galen hysteri i kastning. Finns det minsta liv finns det hopp.. Släng sånt som är dött, bränn det som brännas bör, källsortera, panta och lämna på loppis.. Nu börjar det... Det kan var trögt i starten men sen rullar det på, ger ny energi, entusiasm och en känsla av välbehag... Den stora vårröjnigen... Trots snöandet, vi tror på våren så sätt fart httpwww.städa.nu!!