Mmmm.. Så var de höst... Nyss va de vår.. Otroligt vad tid kan rusa och ibland stå helt stilla. Känns som tid är mer en upplevelse än ett faktum. Ibland hinner man ingen ting, en annan gång biter man på naglarna och undrar hur klockan kan gå så sakta.. I våras började tiden att rusa iväg som det skenande tåget, nu har det äntligen saktatin och stannat vid en station. Hösten.. Tiden före vilan..
Höst är verkligen en förberedelse för den stundande viloperioden.. Först sprakar det till efter den dval liknande sensommaren i ett sissta försök att få ut det mesta av det som finns kvar. En kraftansträngning i färgprakt för att påvisa den förunderliga styrka som finns i naturens fenomen om att leva, dö och återuppstå.. Tänker alltid på texten i ni vet, "Den blomster tid nu kommer".. Förta versen beskriver allt, livet, det är så det är. Vi kommer och går, men från oss kommer nytt liv och när vi försvinner tar andra över men inget tar slut, det bara fortsätter i evighet, vidare, utan tilsynnes något framtida mål.. Snarare som ett syfte att bara finnas till, existera som en snurrande organism i universum. Ett för evigt rullande projekt som ibland byter form men som lever vidare genom de tre magiska komponenterna.. Födas, leva, dö..
I processen stoppar man in förökning, antingen genom återupplivning av samma planta eller så ger man världen ett frö som gåva och skapar nytt liv. Mmmm så filofofiskt djupt det blev. kan bero på att jag inte fått uttrycka mina funderingar på så länge.. Har inte haft ro..
Men nu sitter vi här med hösten utanför våra fönster, vi är i full gång med processen, vägen mot vila, vägen mot mörker och lugn, vägen mot kullmen då allt ska läggas ner och sen återuppstå i februari mars så där.. För visst följer vi med i cykeln, iaf jag, min livsstämning gungar i samma stämning som träden utanför. Just nu tappar de blad och blir kala och trista, jag tappar hår och känner mig sliten och grå. Dom drar in sina grenar, samlar saften i stammar och rötter, kopplar ner, stänger av och går in i sig själva, som i dvala. Jag känner mig trött, en känsla av vitaminbrist enda ut i fingertopparna, vill trappa ner, samla ihop, ställa in, bunkra, tända ljus och sitta inne.. Bara softa och krypa långt ner i soffan... Mmmm man e rätt lika, träden allltså.. Så ta det lungnt med motorsågen på träden för dom lever.. Hehehe..
Lisa-Matilda
Höst är verkligen en förberedelse för den stundande viloperioden.. Först sprakar det till efter den dval liknande sensommaren i ett sissta försök att få ut det mesta av det som finns kvar. En kraftansträngning i färgprakt för att påvisa den förunderliga styrka som finns i naturens fenomen om att leva, dö och återuppstå.. Tänker alltid på texten i ni vet, "Den blomster tid nu kommer".. Förta versen beskriver allt, livet, det är så det är. Vi kommer och går, men från oss kommer nytt liv och när vi försvinner tar andra över men inget tar slut, det bara fortsätter i evighet, vidare, utan tilsynnes något framtida mål.. Snarare som ett syfte att bara finnas till, existera som en snurrande organism i universum. Ett för evigt rullande projekt som ibland byter form men som lever vidare genom de tre magiska komponenterna.. Födas, leva, dö..
I processen stoppar man in förökning, antingen genom återupplivning av samma planta eller så ger man världen ett frö som gåva och skapar nytt liv. Mmmm så filofofiskt djupt det blev. kan bero på att jag inte fått uttrycka mina funderingar på så länge.. Har inte haft ro.. Men nu sitter vi här med hösten utanför våra fönster, vi är i full gång med processen, vägen mot vila, vägen mot mörker och lugn, vägen mot kullmen då allt ska läggas ner och sen återuppstå i februari mars så där.. För visst följer vi med i cykeln, iaf jag, min livsstämning gungar i samma stämning som träden utanför. Just nu tappar de blad och blir kala och trista, jag tappar hår och känner mig sliten och grå. Dom drar in sina grenar, samlar saften i stammar och rötter, kopplar ner, stänger av och går in i sig själva, som i dvala. Jag känner mig trött, en känsla av vitaminbrist enda ut i fingertopparna, vill trappa ner, samla ihop, ställa in, bunkra, tända ljus och sitta inne.. Bara softa och krypa långt ner i soffan... Mmmm man e rätt lika, träden allltså.. Så ta det lungnt med motorsågen på träden för dom lever.. Hehehe..
Lisa-Matilda
